Nedan återfinns hela texten som publicerades i senaste numret av Frisinnad tidskrift:
"Det flyktingpolitiska samtalet i Sverige har i allt större utsträckning lämnat självklarheter till förmån för prat om måsten. Medan human asylpolitik tidigare sågs som ett uttryck för medmänsklighet talas det nu allt oftare om tvång.
Vi har som liberaler ett ansvar att prata om rätten att oavsett livssituation röra sig fritt. Såväl den välutbildade som den lågutbildade måste ha rätten att lämna och bosätta sig i vilket land som helst. Endast så blir rätten att röra sig fritt en mänsklig rättighet och endast så kan vi få en human asylpolitik.
Fri rörlighet är dock inte bara ett teoretiskt koncept utan en nödvändighet för de som flyr undan förtryck. Bristen på fri rörlighet påverkar direkt de kristna irakier som tvångsavvisas till försvinnande eller direkt död, den ateistiska pakistanier som tvingats på flykt för att han över huvud taget inte tror alls och de somaliska barn som inte får återförenas med sina föräldrar för att de inhemska myndigheterna inte fungerar. Och bristen påverkar även indirekt de människor som får sina rättigheter inskränkta imorgon.
Vi som har privilegiet att bo i förhållandevis liberala länder har en moralisk skyldighet att utvidga våra friheter till andra. När religions-, yttrande eller meddelarfriheten kränks kommer inte totalitära stater vara de som kämpar för människors rättigheter. Då måste vi som har våra rättigheter tillgodosedda stå upp även för andras. Fri rörlighet handlar därför inte bara om rörlighet utan handlar ytterst om att erbjuda andra individer de friheter vi tar för givna.
När religionsfrihet åsidosätts av fanatiska regimer, yttrandefrihet sätts på undantag av korrupta politiker och tryckfriheten omintetgörs av totalitära statstjänstemän hör sällan förföljelse och plötsliga försvinnanden till ovanligheterna. På samma sätt som torka eller fattigdom driver människor på flykt söker sig även människor som drabbas av maktgalna politiker till tryggare sammanhang. Det bör då vara en självklarhet att det är vårt liberala ansvar att hjälpa dem som är i behov av det.
Vi som liberaler måste våga ta debatten om de grundläggande värderingarna och inte enbart stirra oss blinda på målet. När det svenska flyktingpolitiska samtalet ofta tenderar anta nyttoperspektiv gäller det för oss frisinnade att ha en stark ideologisk ryggrad. Inget land har rätten att tvinga människor att stanna i detsamma och inget land har rätt att inte låta människor bosätta sig inom de egna gränserna.
Den liberala visionen måste alltid vara fri rörlighet. När nyttoargument dyker upp bör man som liberal se upp. Som ett opinionsbildande instrument fungerar sådan retorik utmärkt, men rent ideologiskt är det en argumentation som inte är särskilt hållbar. En migrationspolitik byggd på sådana grunder stänger nämligen gränser vid vissa tillfällen och öppnar dem vid andra. Den öppnar då dessutom bara gränserna för vissa personer, medan andra ses som mindre önskvärda.
Så snart vi väljer att göra skillnad på människors rättigheter beroende på våra olika kunskaper och färdigheter, på bostadsplats eller andra faktorer vi som människor inte rår över har vi som liberaler förlorat vår trovärdighet.
Liberalismen är en global ideologi som sträcker sig över gränser – i många fall för att riva dem. Stater ska inte diktera människors levnadsbanor. Målet måste vara att människor måste få lämna Sverige och att människor får komma till Sverige utan att politiker bestämmer när eller hur.
Det är ett stort problem när fina ord stannar vid att vara just fina ord istället för att omsättas i praktiken, men är ett större problem när politiker räds att ta de fina orden i mun. Fri rörlighet är ett kärnvärde i den liberala visionen och något som vi frisinnade bör gå i bräschen för och i alla lägen måste våga stå upp för."
Vilhelm
